Ett försvunnet bär?

Ädelgransbäret (Rubus sylvestris) eller på engelska Pineberry är ett bär som gäckat arkeologer sedan 1963. Det hela började i juni 1963 när Lennart Hjortron hittade ett fossil av en trädgren med både barr och bär vid en utgrävningsplats i Norrbotten. Innan -63 hade inget annat fruktbärande träd som hittats haft barr. Man gav bäret namnet Pineberry vilket senare förvanskades till Ädelgransbär, något som tros vara missvisande eftersom trädet snarare tillhör tallfamiljen.

Eftersom tallväxter idag aldrig bär bär var det ett häpnadsväckande fynd och fossilet transporterades runt hela världen. Bäret tros ha varit mörkgrönt på gränsen till svart och har stora likheter med bär av Rubus-familjen (dit bland andra hallon och björnbär hör) varför bäret fick namnet (Rubus sylvestris). Ingen i arkeologteamet som hittade fossilet kunde ana vilket genomslag det skulle få i forskarvärlden. Det krävdes biologer för att det fantastiska i bäret skulle uppenbara sig. Man hade länge trott att kottar var ett genetiskt resultat av de blommor tallar bar tidigare men Ädelgransbäret visade att blommorna utvecklats omvägen via bär till kotte. Man hade hittat kottarnas förlorade länk.

Fossilet som hittades har daterats till ung. 400 eKr och är hittills det enda fyndet av sitt slag. Forskare världen över har ifrågasatt fyndet och på en forskarkonferens i Bern den fjärde Augusti 1964 hävdade ett forskarlag från DDR att de bevisat att det var en förfalskning. När senare en av dem trädde fram i CBS 60 minutes efter Berlinmurens fall kom det fram att det aldrig funnits några bevis. Man hade använt sig av suddiga foton på en simmande mink.

1991, ett år efter uttalandet i CBS 60 minutes blossade debatten upp igen. Man hade på östtyska bevis avfärdat bäret under huvudparten av 70-talet och hela 80-talet men nu var bäret aktuellt igen. Idag (2006) har mer än 30 konferenser hållits på ämnet Pineberry och ett hundratal artiklar har publicerats i biologi-tidskrifter. Den kanske mest kända “Pineberry and the impact of a berry on the human genome” dök upp på LTH 1995 och försvann lika plötsligt som den kom. Bara ett fåtal personer hann läsa rapporten innan den drogs tillbaka av universitet och det spekuleras i vad den kan ha innehållit.